tisdag 7 februari 2017

Vi arbetar tillsammans!

Nu i dagarna avslutar vi arbetsområdet om kristendomen i ämnet religion. Vi har läst texter tillsammans, tittat på bilder, arbetat med frågor, tittat på film och jämfört med elevernas egna religioner och hemländer. Flera av dem har, trots sin korta tid i Sverige, diskuterat ivrigt och visat sina kunskaper.

Att skriva faktatexter är vanligt i svensk skola. Men har man inte gått i skolan alls eller enbart haft diktamen uppstår ett slags vakuum hos eleven om läraren säger "Skriv en faktatext om kristendomens inriktningar!" Eleven sitter där med sin penna och sitt skrivhäfte och funderar och tänker och förstår inte riktigt vad läraren menar. Slutligen hamnar hen där i läroboken, tittar vad det står och kopierar helt enkelt av texten, det var ju så hen lärde sig att göra i hemlandet. Läraren blir frustrerad och förstår inte vad som är problemet, suckar och tänker "Vem som helst kan väl skriva en faktatext!?" Vi tar så mycket för givet. Vi tror att eleverna har samma skolbakgrund och samma referensramar som vi har.

Men hur gör man då för att hjälpa den förvirrade eleven? Jo, man modellerar, visar först och gör sedan tillsammans.

Så här arbetade vi den här gången,
1.Vi översatte nya ord och pratade om ämnesbegreppen som är viktiga för just det här ämnesområdet.
2. Vi läste läromedelstexten och arbetade med frågorna till den. Jag föredrar att läsa texter högt och använda dokumentkameran (texten visas då på tavlan) för att eleverna enklare ska kunna följa med i texten.


3. Vi arbetade med gemensam textskrivning med hjälp av stödord. Just sådana typer av uppgifter tycker jag är utmärkta eftersom de hjälper eleverna på traven i sitt faktaskrivande. Det är också en bra uppgift för mig som lärare att synliggöra för eleverna hur man ska tänka. Eftersom de står i kronologisk ordning och även vägleder oss genom det viktigaste som ska tas upp så är det lätt att "tänka högt" (jag förklarar hur jag tänker så att eleverna lär sig hur man ska tänka när man arbetar). Eleverna får också vara delaktiga genom att jag ber dem ge förslag på meningar vi ska skriva. Det som händer i den här processen är att vi "råkar" prata om hur vi ska formulera oss, hur man kan ersätta upprepningar med andra ord och berömma varandra när vi får till en bra mening. Språkundervisningen hänger med på köpet och blir inte fokus, det blir istället ett redskap för att förstå ämnet. Stressen över att göra fel i svenska språket avtar, istället blir det ett gemensamt mål att försöka få till en så bra faktatext som möjligt.


4. Stödorden markerades med färg i den färdiga texten. När vi var klara visade jag eleverna stödorden markerade med färg i vår gemensamma text. Vi jämförde med stödorden i uppgiften och kunde konstatera att det blev en lång och faktaspäckad text skriven av oss tillsammans! Vi kände oss stolta!
5. Vi tog ut egna stödord. Nästa steg blev att göra samma sak igen men nu hade vi inga stödord. Nu tittade vi istället tillsammans på läromedelstexten och gick igenom varje rubrik och stycke och skrev själva upp de ord vi ansåg vara viktiga. Det intressanta med det här momentet var att eleverna faktiskt fick en tilltro till sin egen förmåga att förstå vilka ord som är bärande i sammanhanget. Vi diskuterade vad stödord är och varför det är viktigt att kunna vissa begrepp för att förstå ämnet.
6. En egen text kommer att konstrueras nästa tillfälle.

I arbetet med nyanlända elever är det viktigt att inte gå för fort fram. Min filosofi är att allt går att genomföra, det tar bara lite längre tid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar