Att möta elever som varit med om trauman

När man arbetar med nyanlända elever möter man oftare barn som varit med om svåra upplevelser. De kan tex ha bevittnat våld, varit med om övergrepp, sett någon dö framför sina ögon eller upplevt en stor omställning i att ha flyttat från sitt hemland. När de här barnen börjar landa i en trygg skolmiljö brukar också de hemska minnena göra sig påminda. Det är kanske först då de faktiskt kan börja bearbeta det de varit med och börja sörja det de förlorat.

När jag arbetade i förorten gick jag sönder många gånger inombords. Jag minns särskilt ett tillfälle då ett par storvuxna killar storgrät på skolgården. De stod lutade mot mina axlar och hulkade. Kort som jag är kände jag mig verkligen liten. Mellan gråtattackerna försökte de berätta om barndomsvännen och kusinen som avrättats kvällen innan. Hur agerar man som lärare och medmänniska i en sådan situation?

Där på skolgården kände jag inte bara en oerhörd sorg. Jag kände även en oerhörd skam. En skam över att de här eleverna upplevde detta i vårt trygga Sverige. Särskilt med tanke på att orsaken till att deras familjer en gång flytt från just avrättningar och oroligheter.

År efter år pågick detta och vi som arbetade med eleverna kände oss otillräckliga. Vi önskade att vi hade mer tid att kunna samtala och trösta eleverna. Samtidigt insåg vi att vi inte hade redskapen i hur man ska samtala med traumatiserade elever. Vi bad om riktlinjer och fick gå på en föreläsning av professor Henry Ascher.

Här kan du se en kort föreläsning i stil med den han gav oss.

Kontentan av hans föreläsning var att det vi lärare ska göra är att undervisa! Vi ska inte vara psykologer, agera samtalsstöd eller uppmuntra eleverna att bearbeta sina trauman i skolan. Om vi gör det kommer eleverna att förknippa skolan med något jobbigt. 

Om vi däremot gör det vi brukar skapar det trygghet genom att det är förutsägbart. Eleverna får ett andrum den stund de koncentrerar sig på skoluppgifter. De kan släppa de tunga tankarna för en stund. Att de befinner sig med jämnåriga som gör samma sak är också viktigt. Skolan blir rent av läkande för eleverna! Men naturligtvis är det viktigt att lyfta eleverna till EHT som ser över vilket stöd man ska erbjuda.

UNICEF har även en bra skrift att ladda ner, Att möta barn på flykt där man kan få handfasta riktlinjer.

Jag fick en ny förståelse för hur viktig skolan och min roll som lärare är i arbetet med traumatiserade barn.

Möter jag idag ett barn i den här situationen kan jag känna mig trygg i att trösta för stunden och samtidigt uppmuntra eleven att fortsätta arbeta med uppgifter som hen orkar med just då.

Det känns också skönt att kunna lägga över bördan (behovet av professionellt samtalsstöd/traumabehandling) till rätt profession. När någon annan tagit hand om elevens börda kan jag fokusera på skapa en trygg skolmiljö och att vara den trygga läraren eleven så väl behöver.